WE NEVER CHANGE

Ja visst har dom kommit hem nu. Vilket liv det blev. Ton med tvätt, vilda barn, irriterade och trötta föräldrar, väskor och skit ööverallt.

När familjen kommer in från bilen är det första mamman säger om trädet som har knäckts, OOH MYY GOOD (typ som Janice i Friends) GUYS, LOOK AT THE TREE!!!!!! Jag sa nått i stil med, yeh, it has been windy here (NÄHE?).. Klart som fan att det har blåst om ett stort träd ligger på marken. Mamma noch pappan bestämde sig tillslut för att det inte vore lämpligt om barnen går ut då fler kvistar och träd kan falla ner, så alla ugglade inomhus.

När vi väl hade ätit middag sitter lilla F i mammans knä och leker med ansiktet. Hon lyckades på nått vänster slå till mammans framtand (hon är tandläkare och har bara porslinständer) så att en flisa ramlar av. Mamma C blir föööreebannad och skriker ARE YOU FREAKIN KIDDING ME?! DONT YOU EVER SMACK MY FACE AGAIN!! Hon typ kubbar upp i panik och ringer samtal efter samtal till sina tandläkarkompisar om hjälp. Såklart börjar lillen gråta vilket jag förstår, kom igen, det var ju inte med meningen. Pojkarna springer runt som dårar och leker nått som låter högre än någon annangång och pappan rusar runt och vet inte vem han ska ta hand om.
Catastrophe.

Well, haha nu är allt som vanligt igen.

Coldplay - We Never Change


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0